Asbestos

Under normal andning strömmar luften via näsan nedför luftstrupen och in i allt trängre luftvägar som kallas bronker. Bronkerna förgrenas till bronkioler och slutligen till små druvliknande klasar av tunna ömtåliga blåsor som kallas alveoler. Personer som arbetar i gruvor eller stenbrott eller personer som arbetar med isolerings- och flamskyddsmaterial löper ökad risk för inandning av asbestdamm. De små asbestpartiklarna transporteras genom de minsta luftvägarna in i lungblåsorna, eller alveolerna. Inne i alveolerna slukas asbestpartiklarna av immunceller som kallas makrofager. De har som uppgift att förstöra främmande partiklar i kroppen med hjälp av särskilda enzymer. Men istället för att makrofagerna lyckas förstöra asbesten har det visat sig att asbesten är dödlig för dessa immunceller, vilka avger enzymer när de dör. När enzymerna frigörs fungerar de som retande ämnen i lungorna och ger upphov till en inflammationsprocess. I sådana fall tränger särskilda celler, som kallas fibroblaster, in och börjar avsätta fibrös vävnad kring partiklarna och därmed bilda knutor av ärrvävnad i lungorna. Uppbyggnaden av ärrvävnad minskar utbytet av syre i lungorna och ger andfåddhet som gradvis förvärras. Andra symtom på asbestos hos en person kan vara bröstsmärta och en kraftig torrhosta som kan göra att han eller hon hostar blod.