Axelns anatomi

Axeln består av benvävnad, ligament, senor och muskler som förbinder armen med bålen. De tre ben som tillsammans bildar axelleden är nyckelbenet, eller klavikeln, skulderbladet, eller skapula, och överarmsbenet, eller humerus. Axeln har två leder som samverkar för att åstadkomma armrörelser. Nyckelbensleden, eller akromioklavikularleden, är en glidled som bildas mellan nyckelbenet och akromion. Akromion är skulderbladets utskott som utgör skulderledens tak. Med hjälp av nyckelbensleden kan vi lyfta armen över huvudet. Axelleden, eller glenohumeralleden, är en kulled. Kulleden består av huvudet, den översta avrundade delen av överarmsbenet och ledskålen, den hålformade delen av skulderbladet, i vilken huvudet passar. Med hjälp av den här leden kan vi göra såväl en cirkelformad rörelse som en rörelse som är framåt- och bakåtriktad i förhållande till kroppen. Labrum är en broskbit som dämpar stötarna mellan humerushuvudet och ledskålen. Denna broskbit är också understödjande för leden. Rotatorkuffen är en grupp av fyra muskler som trycker in överarmsbenet i skulderbladet. Musklerna i rotatorkuffen ger stadga åt axelleden och hjälper till att vrida armen. Två säckliknande strukturer som kallas bursa finns också i axeln. Bursan utsöndrar en smörjvätska som minskar friktionen mellan ledens rörliga delar. Tillsammans bildar alla dessa strukturer en av de mest flexibla lederna i kroppen.