Balans och jämvikt

Människans öra består av tre delar: ytterörat, mellanörat och innerörat. Innerörat innehåller den spiralformade öronsnäckan, koklea, där ljudvågorna omvandlas till nervsignaler, samt det vestibulära systemet som innehåller receptorer för balanssinnet. Vestibulen är den centrala äggformade hålighet som innehåller ett par hinnsäckar, sacculus och utriculus. Inuti utriculus och sacculus finns hårceller som liknar hårcellerna i Cortis organ, som i sin tur ligger inne i koklea. Hårcellerna anhopas i makula där deras utskott är inbäddade i en geléartad massa och ligger under ett tunt kristallager som kallas statoconia. När en person vickar på huvudet får gravitationen kristallmassan att röra sig och förvränga hårcellernas stereocilier. På detta sätt informerar sacculus och utriculus om vilken position en person intar med hänsyn till gravitationen. Bakom vestibulen ligger tredje delen av den benlabyrint som kallas båggångarna. Båggångarna skjuter ut från den bakre regionen av vestibulen och har som uppgift att registrera huvudets rörelse i de tre spatialplanen. Den främre gången känner av framåt- och bakåtriktade rörelser. Den bakre gången känner av uppåt- och nedåtriktade rörelser. Den sidoriktade gången känner av vänster- till högerriktade rörelser. Varje gång innehåller en membranös båggång där vinkelmomentet känns av. Vid basen för varje gång finns en utvidgning som kallas för ampullan. Inom ampullan finns hårcellernas långa stereocilier inbäddade i cupulan som skjuter ut i endolymfan. När huvudet rör sig flyttar endolymfan cupulan och stimulerar stereocilierna.