Fekal inkontinens

Matspjälkningsprocessen börjar i munnen där maten tuggas i småbitar. Ett enzym som finns i saliven blandas med dessa partiklar och hjälper också till att spjälka maten. Sedan transporteras blandningen ner genom matstrupen till magsäcken där matpartiklarna bryts ner ännu mer med hjälp av syror och enzymer. Från magsäcken transporteras födan till tunntarmen där vatten och näringsämnen tas upp. Sedan förs födan vidare till tjocktarmen där det tas upp ännu mer vatten och det bara återstår avfallsrester från matspjälkningsprocessen. När dessa material förs från tjocktarmen till ändtarmen signalerar nerver i ändtarmen att det är dags att stöta ut resterna. Ändtarmen innehåller två ringmuskler, så kallade sfinktrar, som kontrollerar utsöndringen av avfallsmaterial från kroppen. Både den inre analsfinktern, som är en icke viljestyrd muskel, och den yttre analsfinktern som kan kontrolleras måste slappna av för att avfallsmaterialet ska kunna passera Fekal inkontinens är oförmåga att kontrollera utsöndringen av avfallsmaterial från kroppen. Den vanligaste orsaken till fekal inkontinens är kronisk förstoppning som får musklerna i analöppningen att töjas och försvagas. Fekal inkontinens kan också uppstå till följd av sjukdom eller skador på muskler och nerver i ändtarmen. I vissa fall kan inkontinens orsakas av olika psykologiska faktorer. En behandling av tarminkontinens bör inledas med att man bestämmer orsaken till inkontinensen och vidtar åtgärder för att korrigera problemet. Det finns flera behandlingsalternativ, till exempel förändring av kosten, biologisk återkoppling (psykologisk terapi), tarmträning och operation. En läkare bör rekommendera lämplig behandling.